2-1-vinst på Torvalla – "Stolt över grabbarna"

HTFF sätter press på Nordic United inför söndagen. Haninge som har rejäla problem med formen såg länge ut att bryta sin trend då en viss Pa Dibba slog till mitt i första halvlek. Men då 20 minuter återstod kunde Keyano Marrah utjämna för tigerränderna, och med knappa kvarten kvar säkrade Wilson Lindberg nog Årets Mål-titeln i Ettan Norra, då han pricklobbade in segermålet från distans. Här är tränare Fredrik Samuelssons syn på matchen.

Hur ser du på matchen som helhet, Fredrik?
– Vi börjar hyfsat bra. Vi ligger under efter första halvlek, men det speglar inte riktigt matchen. De har en målchans och gör ett mål, vi har ändå tre-fyra bra lägen. Vi försvarar oss dåligt i samband med målet och så har vi lite problem med några av deras omställningar, men första halvlek tycker jag ändå är knappt godkänd spelmässigt.

– I andra halvlek fortsätter vi. De tröttnar när vi bibehåller vårt tempo i spelet och bestämmer sig för att försvara centralt, vilket gör att vi ganska lätt kan spela dem låga på kanterna och hota därifrån. Sedan är det ett klassmål av Wilson som är pricken över i:t, men vi gör ju också ett till mål som föregås av en bra återerövring och en bra assist till Marrah.

– I slutet blir det lite nervigt; de slänger in allt i boxen och är väl hyfsat nära att kvittera, men slår vi ut det över 90 minuter och tittar på målchanser och bollinnehav, så är det ju inget snack om att vi vinner rättvist.

Vad är det du skruvar på i halvtid?
– Vi tog ut Wilson bredare till vänster, så att de gav oss utsida och ytor där fick Wilson bollen i de ytorna. I första halvlek var han mer indragen och där var det trångt, så vi fick ut honom med boll i ytterzon och där är han skicklig. Det var egentligen bara det. Och så var det väl lite halvavhyvlingar till vissa spelare som jag inte tyckte utstrålade tillräckligt med självförtroende. Sedan så bad jag Wilson skjuta i krysset också… haha, nej, men det var ungefär så. Jag tycker att andra halvlek blev lite bättre från vår sida och det tror jag framför allt beror på att vi är ganska robusta fysiskt och orkar bibehålla vårt tempo i spelet.

Hur är det att möta Haninge? Det var ju lite irriterat ute på planen stundvis.
– Jag tycker att det är Ettan i ett nötskal. Jag har ju varit tränare i Superettan tidigare och spelat fotboll på hyfsat hög nivå och domarna håller ju samma nivå som spelarna gör. Så ibland känner jag att det blir hetsigare än det behöver vara. Och så tror jag att det upplevs hetsigare än det är, när det knappt är någon publik. Om man jämför med 3Arena med 30 000 så hör man ju inte vad spelarna säger. Här hör man ju ganska bra vad de säger. Det är väl en domarfråga, men domaren var jättebra i den här matchen, så jag känner inga tvivel kring att han gör sitt bästa. Och han var som sagt duktig, men det blir ett lite tydligare känslospann i Ettan, när matcherna är hetsigare på något vänster.

Starkt att vända och vinna på bortaplan. Vad säger det om den väldigt unga gruppens karaktär?
– Det är väl det jag är mest stolt över. Att vi, i det här läget där vi behöver vinna för att vara med där uppe, går ut och gör det i en match där vi hamnar i underläge. De flesta vet hur viktigt det är att göra första målet och nu fick vi inte det här, utan var tvungna att jobba mentalt med att vända matchen. Det är jag stolt över. Sedan har Haninge duktiga spelare, men de har en ny tränare och ett svårt läge där de kommer från en 1-7-förlust och det är inte sällan man studsar tillbaka på ett eller annat sätt efter en sådan insats. Jag är stolt över grabbarna.

Foto: htff.se